:)<3
♥ Sorg är individuell från ALLA personer. En person som får IG på ett prov kanske är precis lika ledsen som en vän som nyss förlorade sin farmor. Man kan aldrig jämnföra sorg. Aldrig. Man kan inte säga att man har haft det värre än någon annan, för man vet inte alls hur den andra personens känslor känns, och hur mycket den lider. Alla fungerar olika, bearbetar olika och känner olika.
♥ Jag fick lära mig en sak som jag inte alls fattade först. Fick skriva brev till personer som hade påverkat mig negativt. Fick skriva bra och dåliga saker. Och tacka för det som dom hade gjort mig och önska dom ett bra liv. Vissa personer hade jag absolut inge tack eller några positiva saker till och vägrade skriva det, och varför skulle jag önska dom ett bra liv när jag hatade dom? Men i efterhand fattade jag vitsen med grejen. Jag fick ut mina känslor, mitt hat. Jag fick det ur mitt system. För vem mådde dåligt över det? Inte var det som som jag skrev breven till, utan det var bara jag själv som mådde dåligt av det. Hade dessa personer rätten till att få MIG att må dåligt i resten av livet? Nej aldrig. Såklart var breven bara för mig. Personerna det handlade om fick såklart aldrig läsa. Jag läste dom högt för min handledare, sen brände jag upp dom.
♥ Jag fick lära mig att krama en person och trösta en person på rätt sätt. En sak som sitter hårt än idag är: Säg aldrig till en person; Var inte ledsen. Varför skulle man inte få vara ledsen och gråta om man ville det? Varför får man visa att man är glad, men inte att man är ledsen när det är precis lika starka och viktiga känslor här i livet?
