2 april

Tänker på hur alla säger att 7-9an är dom jobbigaste åren i ens liv. 
Jag tyckte inte varken 7an eller 8an va så jobbig. Det jobbiga börja i slutet av nian, farfar gick bort och alla nationella prov. Trodde det skulle bli bättre när jag börja i gymnasiet men det blev det inte. Massa skit hände och trodde inte det kunde bli värre. Va knappt i skolan, va på idrotten typ tre gånger på hela den terminen. Sen börja jag och min pojkvän bråka allt mer pga att jag jämt var sur på honom och va en allmänt dålig flickvän och det slutade med att vi gjorde slut. Då rasa allt ner igen, grät mig till sömns flera veckor efter och hade enorma skuldkänslor för allt jag gjort mot honom. 
Men nu har mitt liv börjats bygga upp igen. Skolan går bra, jag har underbara kompisar och underbar famlij som stöttar mig. Har egentligen ingenting att klaga på med mitt liv. Mer än att jag faktiskt saknar någon att gosa med och choka choka bom bom if u know what i mean. haha nej skoja :)



WOHO SNART SOMMAR! :D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0