det jobbigaste som finns....

Åkte till åstorp men det gjorde nästan saken bara värre.
Det gör så himla ont. Känns bokstavligt talat som att mitt hjärta är sönder, helt ihåligt. Jag pallar inte detta.
Är så jävla kär men ändå helt förstörd. Vill inget hellre än att ligga i hans armar och han säger att allt kommer bli bra, men det kommer aldrig hända.
Ett år och så blir det såhär. Hoppas bara på att vakna upp ur den mardrömmen snart!!!!!!!!!!



Vill att du ska veta att jag älskar dig något enormt, kan inte beskriva hur mycket.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0