världens finaste ängel, farfar ♥

Ibland måste man acceptera vissa saker. Jag måste lära mig att aceeptera att jag inte kommer få träffa min farfar mer, att killen jag älskar inte älskar mig längre, att jag måste kämpa i skolan för att kunna bli något och att det nog trots allt är meningen att jag ska njuta av mitt liv och inte kasta bort det. Är det meningen att något ska hända så händer det. 



Det är så många saker som håller minnena vid liv, olika platser och lukter. Brukar undrar vart du är någonstans och hur du har det. Du har det säkert bättre, men gör ändå ont att veta att du inte finns här med oss.
Jag tänker på dig ofta, både med glädje och med sorg. Glädje över att jag fått ha dig som farfar och att du gav mig den bästa pappan men även sorg över att jag inte kan träffa dig mer.
Man tror tårarna ska ta slut, men det gör dom inte. Att förlora någon man älskar är det jobbigaste som finns vare sig dom är tio år gamla eller 100 år. Sorgen eller längtan försvinner aldrig, man får bara lära sig att leva med den.
Tiden är dyrbar så ta vara på den.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0